Afrotropikal Jazz (utställningstext)
Sedan han lämnade Kuba för tio år sedan har Raúl León Alvarez verk stegvis utvecklats mot en mer universell och globaliserad kontext. Hans neofigurativa stil finner inspiration från de tre kontinenter där han bott under olika faser av sitt liv. Användningen av symboler från olika kontexter är den röda tråden som visar de multipla referenser som påverkar och sammanstrålar inom honom.
Den visning som Raúl presenterar här är som jazzen själv: en blandning av olika typer av kulturella element. Jazzen, som är en rytm som Raúl sedan en tid har tagit som sin favorit, är för honom en poetisk form där olika kulturer möts. De flätas ihop, utmanas, vänder till det unisona och i en improvisation tar en av dem en överlägsen position men sedan balanseras de åter och finner melodin. Det handlar alltså om en kulturell och musikalisk rörelse inom honom där olika element stöter emot varandra utan att det slutar med att de förgörs.
Verkens teman speglar var och en olika perspektiv på konstnärens liv och de labyrinter han utgörs av. De figurer som kommer fram i hans verk representerar konstnärens egna livserfarenheter och fantasier; andra är inspirerade från hans omgivning.
I sina verk experimenterar Raúl med en fusion av olika konstnärliga tekniker som teckning, tryck, grafik, kollage, textur och färg.
Raul Léon Alvarez
Oris dilemma(utställnings text)
Yoruba är en av de största folkgrupperna i Nigeria och större delen av de slavar som fördes till Kuba kommer från det område som idag är Nigeria, Benin och Togo. Yorubakulturen och religionen blandades med katolicismen och har skapat dagens afrokubanska kultur.
Ori betyder “huvud” på yoruba men ordet har mer än en fysisk betydelse. I yorubamytologin existerar mer än 400 gudar och gudomar och var och en av dessa har en särskild funktion i de såväl fysiska som spirituella världar som omger oss. De övervakas alla av Olodumare som från sin boning i solen observerar livets alla detaljer. En av dessa 400 gudomar är vår personliga Ori, som varje person enligt yorubatron väljer innan födseln. När vi sedan gör våra val bestämmer vi hur vår bana genom världen ska se ut. Delvis är det som händer och kommer att hända alltså redan bestämt innan vår födsel men händelserna skapas också utifrån vår relation till andra Orin som bor tillsammans med oss i våra världar.
Raúl anspelar på den heliga betydelsen av Ori som kontrollerar våra öden och överför denna idé till sina verk genom att som tema använda situationer och erfarenheter som påverkat honom direkt eller indirekt och alltså är relaterade till honom. Hans tankar har globaliserats och frågan om var han kommer ifrån möter idag en ny odyssé i tankar kring vart han är på väg. Levnadserfarenheter, kultur och traditioner hjälper honom inte mycket för att anpassa sig till en ny och okänd värld och däri vilar dilemmat: Det finns ett reaktionärt jag som klamrar sig fast vid sig själv och som inte vill förlora det han varit vid sidan om ett annat jag, nyfiket på att upptäcka den här världen och lära känna mer än vad hans ögon hittills har visat honom.
Konstnären använder sin skala av visuella och existentiella erfarenheter och arbetar formmässigt med nya referenser från den svenska arkitekturen och sedan tidigare använda element från afrikansk och afrokubansk design. Han blandar detta med modern teknik som kallas blandteknik och kollage. För kollagen använder han spegelbitar men också rättsliga texter och dokument som tillstånd och resedokument som fästs på de målade dukarna. Raúl presenterar också flerfärgade xylografier som trycks för hand på papper.
Raúl väljer inte sida eller kritiserar någon av de aspekter som representeras utan är snarare ännu en iakttagare och låter Oris ögon i varje betraktare skapa sig en egen uppfattning om hans verk.
Vem vet, kanske var vårt möte redan planerat av din Ori?
Raúl León Alvarez. Stockolm 29-10-2011
Den andra sidan (El otro lado) - utställningstext
Den andra sidan (utställningstext på spanska)
De har alltid berättat för mig om dem: söner och döttrar och barnbarn till söner och döttrar och barnbarn som var barn till barnbarn till män och kvinnor som med tvång fördes i bojor från platser långt borta. De reste med endast sina minnen som bagage; inom dem rörelserna från deras danser, ljudet av deras musik och deras språk för att berätta om var de kom ifrån. Jag har fått berättat att det berättades att de kom från en magisk plats där det existerade stora och vilda djur som kunde kommunicera med människan, plantor med ofattbara egenskaper; frukter i olika färger och smaker, majestätiska och heliga träd med kapacitet att sätta flera världar i kontakt med varandra. Där borta levde människorna i harmoni med gudarna. Människorna hade utvecklat ett avancerat system för styre som både innefattade demokrati, rättvishet och frihet. Var och en av gudarna hade en särskild kraft beroende på dess naturliga element eller den kosmologi so representerades. De var ansvariga för att reda ut människornas problem. Vid tillfällen när relationen mellan människor eller mellan gudar inte kunde kontrolleras tog den skapande guden över och från solen dikterade han hur respekten skulle upprätthållas. Jag har fått berättat för mig utifrån min familjehistoria att jag hör till en av dessa gudar: krigsguden, härskaren av alla metaller och av arbetet. Ogun. Det är till honom jag har att tacka för min existens så det är honom jag bör respektera och avguda.
Och de som berättar för mig att de har berättat säger att de tvingades glömma varifrån de kom. De kunde inte dyrka sina gudar offentligt och de fick höra att de kom från en fördömd plats. Men det som deras så kallade kroppsliga ägare inte visste var att magin kom till dem i tanken. Och på så sätt blev även den nya platsen magisk, allt eftersom hittade de på den nya platsen det som de hade lämnat bakom sig på den gamla. De började se att de också existerade heliga och majestätiska träd och växter som var precis lika kraftfulla som deras tidigare och även om det inte existerade stora och vilda djur började nya fantasifulla djur och varelser att hitta till deras berättelser. Deras språk gömde sig bakom ett nytt språk. Deras gudar som hade rest med dem använde sin kraft för att blanda sig med de nya gudarna och dök upp med nya ansikten och sätt att representera sig.
Och idag, på andra sidan? Jag har haft turen att kunna resa och lära känna den magiska ursprungsplatsen och se med mina egna ögon vad som var sant i deras ord. Visst existerar magin fortfarande även om det inte är många kvar av de stora djuren, även om kunskapen och intresset för växternas egenskaper har avtagit och även om gudarna från berättelserna har försvunnit från människornas sida. Idag återfinns dessa gudar gömda mellan fetischer och andra objekt eller uppblandade med nya gudar; fortfarande sker till viss grad offerritualer och i solen gömmer sig fortfarande en skapare som ges olika namn. Jag kommer aldrig att få veta om det är densamme som den som dyrkades av mina förfäder. Men jag har haft möjligheten att se majestätiska träd och upptäcka nya former och färger; musiken och danserna har förändrats i förhållande till vad jag bar inom mig, men grunden är densamma. En av hälsningarna här uttalas nästan på samma sätt som de hälsningar jag har hört under religiösa ceremonier med afrikanskt ursprung i mitt land – sala malekum med svaret malekum salam. Även om det inte skrivs på samma sätt.
Jag har den här erfarenheten av det nedärvda i mitt land utifrån olika kulturen som beblandats under mer än 400 år och un möter jag några av dem som också i sin tur har blandats med andra kulturer och utifrån det försöker jag hitta mitt sätt att tolka världen: det nya, det gamla, det bevarade, det förändrade.
Raul Leon Alvarez Dakar 2010
Våra liv är ständigt föremål för omgivningens förändringar; förändringar som vi reagerar på utifrån hur vi tolkar dem.
Utifrån min personliga upplevelse skapar jag här en parantes över de olika reaktioner som världen skapar inom mig. Personlig oro, sökande efter frihet eller en instängd frihet är några av de frågor som mina verk representerar.
Som formellt språk använder jag mänskliga figurer, ibland utan armar och ansikte och i andra fall uppgår de helt i sin omgivning. Jag inkorporerar symboler, markerade färger och använder andra figurer för att komma till det som jag vill tala om. Jag använder i den här utställningen tryck som metod för snabb upprepning. Det är del av en ny fas av mitt skapande; en process av att blanda olika tekniker som måleri, gravyr och tryck.